Tremble for my beloved

Godmorgon. Gud, jag kan inte ens beskriva hur utmattad jag är. Jag har hostat hela natten, till och med spytt upp lite slem. Dock är det på bättringsvägar nu, men hur lång tid det tar innan jag är återställd är ännu oklart.
Pappa och Lotta är med ungarna ute i skogen nu, så jag har lite lugn och ro ett tag. Hade tänkt göra frukost snart, men vi har bara fryst bröd och det känns som en alltför stor utmaning att ta fram brödrosten.. Jag har seriöst aldrig varit såhär utmattad, mina fingrar orkar knappt trycka ner tangenterna.
Nej, men nu ska jag ta och svälja ner ett par alvedon och lite hostmedicin, sen får vi se om jag har mer kraft efter det. Tveksamt, men jag hoppas. Man lever på hoppet. Om man inte är cyniker.





Prinsen min gnäller på mig, han vill ha fisk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0