Idag är jag smått självmordsbenägen. Ingen bra dag.
Jag började med att vakna och kände direkt att jag inte tänkte gå upp, men eftersom jag inte kunde somna om gick jag upp. Då kände jag att jag verkligen inte ville ta min medicin, ännu mindre äta något.
Nu sitter jag här, 6 timmar senare, har tagit medicinen, har ätit en macka och flingor, har till och med varit på stinsen och kollat efter bikini för jag åker på fredag, men hittade ingen och jag är kvar i samma jävla dvala.
Impulsen att skära mig nu är högre än på länge, väldigt länge. Men som sagt, turkiet på fredag.. får försöka stå emot.
Jag försöker verkligen att inte tänka på det som gör mig ledsen, men det finns alltid i bakhuvudet.
Man lämnar inte någon man älskar.