Jag är arg, riktigt jävla arg. Inte just nu i stunden, men jag har gått runt i flera dagar nu och bara varit arg. Arg och besviken, och ledsen. Och rädd. Jag har faktiskt varit rädd, jag har sett saker som inte funnits och jag har blivit paralyserad av skräck på grund av det.
Jag kan inte sova, jag är rädd, nej livrädd för att somna. Jag orkar inte med mardrömmarna längre, så när jag väl ska sova sover jag med  lampan tänd.
Mne jag måste skärpa mig nu, annars funkar det inte. Inte med familjen, inte med vänner, inte med dbt. Inte med någonting.
Fast jag har kommit in på gymnasiet, preliminärt iallafall. Både mamma och pappa är jätteglada, jag vet inte än vad jag är.