Inatt dog jag nästan. Av både det ena och det andra, ska jag tala om. Det spöregnade, och det är dock mysigt, men inte i en husvagn mindre än ett normalt badrum. Det smattrade för jävla mycket, Lina bölade, Uffe snarkade och mamma bestämde sig för att sova mellan mig och Lina så trångt var det också. Fyfan. Och blött. Och hela vagnen gungade när det blåste.
Men nu är jag hemma igen. För en dag eller två, sen bär det av till Gålö igen. Tur att det är nära. Lite konstigt att campa i stockholm när det är där man bor, men det är bara min åsikt.

Och nu undrar jag över varför det sitter en mupp i röd tröja på nån sorts cykel utanför min tomt och pratar väldigt högljutt.
Vi har ingen mat hemma, och jag är vrålhungrig. Tjarrigt läge, känns det som.