13:10
Höstdeppen är officiellt här. Den har legat och gnott ett tag och nu har den slagit till. På riktigt. Igår när jag kollade på reprisen av Bonde söker fru började jag gråta. Alltså verkligen gråta, det kändes som att hela jag skulle gå i bitar. Det är det här jag har gått och väntat på, för jag vet att det alltid kommer ett bakslag. Två steg framåt, fem steg bak. Och jag känner lite så att två års av terapi borde kunna lösa det här, men det är så mycket lättare i teorin. Just nu är det svårt att bara ta mig upp ur sängen och det suger, för egentligen vet jag hur jag ska göra. Det handlar bara om viljan och orken, och det är två saker jag inte har.

If we talk.