Min vardag i ord

Hur fan är det meningen att jag ska kunna hålla mig psykiskt frisk när jag natt efter natt drömmer att jag dör?! På alla olika sätt, också. Häromnatten blev jag strypt av ett monster med rött ansikte, inatt blev det dock lite mer spännande, för inatt brann jag inne!

Jag bakade bröd igår, såna där frallor ni vet. De blev inte lika goda som dom man köper på Coop, men fortfarande.. snuskigt goda!

Känns som att det är lite blött ute, eller har jag fel? Helsicke, vad det har regnat! Jag och Jesper åt middag hos min madre igår, och när vi skulle vandra till stationen där runt 11 formligen öste det ner. Tog inte lång tid för mig att bli genomblöt, och då hade vi ändå paraply. Men eftersom det var han som höll det hamnade det 2 meter ovanför mitt huvud och regnet kom från sidan.. Och eftersom jag redan var blöt då tänkte jag att jag lika gärna kunde hoppa i en vattenpöl, men då var jag helt plötsligt barnslig. Helt sick asså..

Natten präglades i vanlig ordning av mardrömmar, vissa värre än andra. Och ett par gånger i timmen blev jag väckt av kissen som ville gå ut, men det fick han inte!

Och på tal om kissekatter; igår inträffade vad som kan ha varit det största kattslagsmålet i Timotejs historia! 4 katter flög på varandra i en buske, och helt plötsligt kunde en flyga ut från busken, ruska lite på sig och hoppa in igen. Och vad gjorde min katt då? Jo, det förstår ni, han satt och tittade på! Det gör en mamma stolt, speciellt eftersom det var på hans revir. Men han är tillfälligt blind på ena ögat för han var i slagsmål i veckan, antar att till och med han fattar att man inte kan slåss om man ser ut som ett kattversion av Oden. Kat von Oden. HAHAHAHHAHAHHAHAH!!!!

Nu ska jag väcka min fot, och sen ska jag ut i regnet och röka!

Länge sen jag uppdaterade, as usual. Ingenting har hänt sen sist, har behövt rannsaka mig själv lite och fundera på saker jag vill och inte vill. Kommit fram till en hel del, men inget jag har lyckats praktisera i verkligheten än. Det kanske kommer, vem vet?

Skolan börjar på måndag, ångesten kom för 2 veckor sen. Det känns sjukt att min frihet är slut snart, jag trodde att jag hade all tid i världen men jag kanske hade fel, I guess. Känns lite som att jag vandrar mot min avrättning (hello dramaqueen!)

Lite mer än en vecka tills Jesper åker. 3 veckor utan honom kommer definitivt kännas som en avrättning. Jag har en plan över hur jag ska klara mig dock. Fokusera på skolan och komma igång med träningen igen. Ingen slapptid, för det är då jag börjar tänka. Och som en viss liten pärla sa en gång för länge sen; "du mår dåligt för att du tänker för mycket". Vilket är väldigt sant, så inget tänkande, inget bara vaande, och inga jävla romantiska filmer. Då kan jag nog klara mig.

....

Har försökt ta mig ut på altanen och få lite färg på mig idag, nu när solen faktiskt för första gången på länge visat upp sin nuna, men den verkar fly fältet av bara åsynen av mina bleka ben. Can't really blame it, though. Får bli att dra sig ner till grillarna senare, om jag kan uppbåda den energin som krävs för det.

Jesper är ute med båten, dom har visst sol. Jag vill helst inte se ut som en blek idiot jämfört med honom, så grillen låter mer och mer som en bra idé.

Pallrade arslet till Towe igår, vi partade på mojitos och ABBA. Kan väl inte säga att jag är bakis idag, men kan inte heller säga att jag inte är det. Lite seg kanske, eftersom jag inte blir bakis.

Och huset ser ut som ett slagfält. Bokstavligen. Lite som att ett gäng jänkare invarderat köket för att återspela andra världskriget, och en bomb av misstag briserats i diskhon. Får ta och fixa det innan Pappsen kommer hem, annars är jag mer än dödens. Det ligger lite fisk på golvet, såg jag nu. Gud va trevligt!

Det var något mer jag skulle nämna, men det har jag glömt. Jag kommer nog på det. I sinom tid. Nu ska jag göra något så flippat som att lyssna på Beatles, adios suckers!

Jag gillar solen, men solen gillar inte mig. Eller tvärtom, jag vet inte. Har i alla fall drabbats av årets solsting. Gre-e-e-at! Kan man få solsting av att sola solarium? För i så fall kan det vara en bidragande faktor. Huvudet känns redo att sprängas, magen villig att vända sig ut och in och munnen är öppen för att släppa ut eventuella spyor. Nu förstår jag varför folk klagar över att vara bakis, för jag gissar på att det är så här det känns. Fyfan. Imorgon är jag sol-celibat, det är en sak som är säker. Jag orkade inte ens träffa Mamma eller Towe ikväll. Jag har bara legat och skedat med Caspian i soffan hela kvällen. Och en sak har jag konstaterat: det är inte lika mysigt att vara den stora skeden. Jag vill att Jesper ska komma hem! Jag vill inte sova ensam i natt, det vill jag verkligen inte. Men jag blir nog så illa tvungen.. Och jag ska lägga mig nu. Precis NU. Och inte gå upp förrän på torsdag. Förutom för eventuella toalettbesök, och då kommer jag för övrigt bli tvungen att sitta direkt på ringen för toasitsen har ramlat av. Jag tänker försätta mig i en tillfällig koma. Punkt.