Min vardag i ord

22:27
Jaha, så var det sängdags igen då. Vid den här tiden på dygnet brukar jag vara överlycklig, nästan i extas faktiskt. Men varje himmel har ett moln, och mitt är att min käre lille kissekatt har rullat sig i något som luktar som att det har kommit ur någon annan, och han insisterar på att sova i min säng. Åh, detta lyckliga liv!
På plusfronten finns ju i alla fall.. Nej, kommer inte på något. Men ändå känns allt så kanonfantastiskt bra (bortsett från den stinkande hårbollen jag har bredvid mig).

18:03
Det här är en av vårens hårtrender. Jag vet inte riktigt var nånstans de beslutar om sånt, men en sak vet jag och det är att det knappast finns några speglar där. Eller så är det Frankrike, det är ju mycket möjligt det med.

19:52
Idag har jag spytt. Inte för att jag är sjuk eller så (även om jag faktiskt är det), utan för att mamma, Uffe och Jenny satt och diskuterade sina väldigt färgglada bajshistorier vid matbordet. Det jag fick höra var oroande på så många sätt.. Det mest oroande är att jag har blivit så känslig på äldre dar. Även om det visserligen bara var lite roccula som kom upp. Men det var fortfarande inte en trevlig upplevelse. Dock det roligaste som hänt mig på veckor (och det säger väl en del?).
Ikväll vet jag väl inte riktigt vad som händer. Kanske träffa Jesperico. Nu ska jag i alla fall kissa!

19:11
Hallo. Tänkte mest bara meddela att jag lever och att jag gör fredag hos mamma. Det känns dock inte som fredag, eftersom det var ett bra tag sen jag var inom Gulags intetsägande väggar. Har helt enkelt inte varit i skick för det, om man säger så. Kallsvettningar som avlöser värmevallningar, feber titt som tätt, huvudvärk och nu det senaste; ryggont. Men som jag sagt tidigare, det är bara mitt liv i ett nötskal.
Har hjälp Totts lite med hennes byrackor, eftersom hon är mer handikappad än vad jag är. Och för att jag av någon anledning fick för mig att jag tycker om att promenera. Ack, vad jag bedrog mig! Att gå med en är okej, men tillsammans är de som två vilda bestar. Vad man inte gör för sina vänner..

20:02
Jaha, så var man tillbaka inom bloggväsendet då. Om det är för gott eller bara tillfälligt, tja det är för tidigt att avgöra. Har laddat ner appen och grejer, så vem vet? Kanske att jag slänger iväg ett litet inlägg då och då, antingen på en dötrist psykiatrilektion eller varför inte i väntan på bussen? Jojo, nog ska jag väl klara det alltid.
Mitt liv suger mer än en skock myrslokar som det ser ut i nuläget, så material har jag i alla fall. Om jag ansträngde mig lite skulle jag nog kunna få ihop en hel roman.
Bråkade med pappa tidigare idag. Han kan nog mycket väl vara den största jubelidioten jag haft previlegum att träffa. Bara för att jag påpekade att han borde bry sig lite, bara det minsta lilla, om den enda av hans döttrar som faktiskt fortfarande utsätter sig för den pinan att bo under samma tak som honom, blev han sur och sa att jag klagar på allt han gör. Jag försökte förklara för honom (utan framgång, kan jag tillägga) att jag bara klagar på det han är urusel på. Inte ett ord gick in i hans tjocka skalle. Det positiva nu är att han vägrar prata med mig. Om mr Adolf Hitler var här, och jag var en jude, skulle han nog berömma pappa för hans utfrysningsmetoder.
Men jag är ju inte den som är bitter. Jag är mer lagd åt hämnd, ljuva hämnd-hållet. Jag visste att Lotta skulle tvätta idag, så precis innan hon gick ner till tvättstugan slängde jag in en tvätt. Sug på den du, din lilla ko!
Gud, jag måste komma på ett bättre sätt att hämnas. Men det får dröja till en annan dag, för nu ska jag sura.