Läste Malin + Rasmus = sant idag, för vad som måste ha varit femtioelfte gången. Jag kan inte fatta hur en jävla bok kan vara så jävla bra. Jag tänkte nästan inte läsa slutet, bara för att jag hatar det, men sen gjorde jag det ändå. Och då grät jag en skvätt. Lite mer än en skvätt, egentligen. Men jag hatar att Rasmus dör.