Usch. Jag vet inte vad det är med mig.
Jag har faktiskt ingenting att klaga över just nu, jag kan sova på nätterna, jag känner inte lika stort behov av att skära mig längre och jag har inte haft en ångestattack på flera veckor. Men ändå, ändå känns det så jävla meningslöst. Jag känner ingenting. Jag säger inte att det var bättre när jag fick ångestattacker var och varannan dag, det säger jag verkligen inte. Men då fick jag iallafall känna nånting. Vad känner jag nu? Jag känner mig likgiltig till allt. Hade någon kommit fram till mig dragit en kniv hade jag inte ens reagerat.
Helst av allt skulle jag vilja krypa ner i ett kallt, mörkt rum med Caspian och mitt duntäcke och bara vara tills mitt psyke vaknar igen.
Så, nu fick jag självömka lite. Jag skiter i vad folk tycker för det är MIN JÄVLA BLOGG!