veritas

Jag vill inte mer.
Hela min jävla vardag har rasat ihop till något jag känner igen alltför väl.
Jag är tillbaka på samma ställe som jag var för ett år sen.
Och jag orkar inte kämpa längre.
Det är som en sån där mardröm när man inte kan vakna.
Bara det att jag är vaken, och det ändå inte försvinner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0