Jag gick förbi där idag. Det kändes, det gjorde det. Det har gått en månad nu. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna släppa det, men det är sjukt hur mycket jag faktiskt har glömt. Jag kommer inte längre ihåg hur han luktar, eller var han har sina födelsemärken. För inte länge sen skulle jag kunnat ha ritat dit varenda ett på en blindkarta.

Men jag vet varför jag har glömt så mycket. Och jag är glad för det. Jag har inte tid att tänka på det, jag har min lilla snorunge att ge all min kärlek till.
Det blev ingen resa. Orkar inte skriva mer om det, jag blir bara arg. Gårdagen spenderade istället med Towe. Än en gång satte jag min självrespekt på spel och kollade på HSM. Jag måste älska att plåga mig själv. Vi bakade negerbollar och Towe kan inte koka kaffe.

Towe somnade i soffan. Det här är hämnden för att du mobbade min näsa, Towe!