Enter sandman

Jag skolkar från praktiken idag, mest för att jag känner mig så hopplöst vilsen. Ja, precis. Vilsen. Det känns som att jag irrar runt i skogen som ett ensamt litet barn och ropar på mamma men mamma är långt bort, mamma hör inte. Men vargen hör, och vargen kommer snart. Så känns det. Så är det.
På onsdag kommer älskling hem, förhoppningsvis kommer resten av mig också hem då.



Jag saknar honom så att det gör ont. Jag ska aldrig mer klaga på att han är jobbig, haha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0