Tankar.

Låg och läste lite ur Georgia Nicolsons dagbok, iklädd i min ryska pälsmössa, när jag fick en sån där idé. Men sen tog den lilla, lilla delen av min hjärna som inte gärna spårar ur, över och sa åt mig att det var en riktigt dum idé. Jag tänkte nämligen att jag skulle bli ståuppkomiker. Och den lilla delen i min hjärna påminde mig om att jag inte kan prata när det är fler än 3 personer som lyssnar. Jag kan inte ens prata på släktträffar, så hur jag skulle kunna prata inför en hjord av okända främlingar vet jag inte. Den lilla delen påminde mig också om att hur rolig jag än må vara, så är det inte många fler än jag som tycker det. Möjligtvis mamma, men helt ärligt tror jag att hon låtsas för att jag inte ska bli ledsen. Vilket faktiskt är lite stötande.
Så.. vad jag ska göra med mitt liv är ännu ett mysterium. Kanske kan jag jobba i en grönsakshandel, och som tack för 40 år i branschen få en årsförbrukning av potatis. Hugh. Det vill jag inte. Men morfar hade blivit stolt.

Imorgon ska jag åka tillbaka till lé camping,
och förhoppningsvis har det kommit fler norrmän som backat in sina bilar i andras husvagnar. Det var faktiskt en snubbe som gjorde det, fast i sin egen husvagn. Det blev en stor buckla i bilen, och husvagnen ramlade väl halvt ihop. Jag skrattade muy mucho, tills jag fick en iskall blick av honom. I alla fall tror jag att den var riktad mot mig, jag kunde inte se för han var stekare och hade solbrillor på sig. Trots att himlen var askgrå och det duggade. Hela kvällen efter det spenderade jag med att säga "Jeg er en tallefjant med solbrillor og trasig bil". Tyst för mig själv, givetvis, annars hade jag nog fått en direktbiljett till psykakuten.

Min skönhetssömn väntar, och som dagsläget är nu behöver jag den mer än syre. Så jag säger (sjunger): "Baby goodnight, baby farewell." Även om jag inte fullt förstår den texten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0