One of us is going down

  Efter ett tag i känslomässig koma är jag nästan människa igen. Det har varit illa, riktigt illa. Nu funkar det, ofta, men det är också ofta det är samma jävla skit.
  "If something's hard to do, it's not worth doing". Skulle jag ha slutat andas då? Skulle jag ha tagit den enkla vägen ut? Det hade jag förmodligen gjort om inte ni hade stått ivägen. Om ni inte hade sparkat till mig så fort det kändes hopplöst. 


  I fredags blev jag i alla fall sjutton. Tjejmiddag och hela faderuttan, underbart. Jag har underbara vänner, det har jag verkligen. Jag fick nog över 5 kg godis. The host fick jag av Sannapanna, en mysig kofta och bodybutter av Totts. Godis och Baileys av Rebbe. Jag hade en bra födelsedag, helt enkelt.
  Om en stund känns det som att det är dags att slå mig ner framför tvn med Criminal minds, lika bra det då mitt pluggande inte går sådär tiptop. Kanske får plugga i sängen, det brukar funka.
  Imorgon blir det skola, DBT och sen stan med Totts. Jag behöver köpa saker.



Snygg, snyggare, snyggast.
Sanna: "Ida, det är okej att du har min pojkvän som bakgrund."
Ida: "Vad snackar du om? Det är min pojkvän."
Jag: "Då kan jag tala om för er att han är jäkligt otrogen. Med tanke på att det är jag som ligger med honom."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0