2 November, tisdag

14:40
Igår trodde jag att jag skulle springa rakt in i väggen, både bokstavligen och bildligt talat. Innan alla kom hem var jag som en hermelin på crack. Pratade för mig själv gjorde jag också, och det var inga fina, ömma ord som hoppade ur munnen på mig. Tror jag, jag minns inte riktigt. Som sagt, jag höll på att springa in i en vägg.
Jag är rastlös, på gränsen till galen, och ändå har jag så jävla kul här i min ensamhet. Min fantasi har skenat iväg helt och det är därför jag väntar på att han i postkodmiljonären ska komma hit och säga att jag är en rik, fri kvinna som kan köpa precis vad jag vill.
Nu ska jag på kaffeparty. Hos mig själv. Ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0