25 Januari, Tisdag
21:02
Jag körde på en extra hemmadag. Jag hade varken orken eller lusten att gå ur sängen imorse. Så jag gjorde det jag gör allra bäst; jag sov. Till kvart i 2, om jag inte missminner mig helt.
Runt 3 fick jag något ryck och städade köket. Jättenöjd stod jag där och beundrade diskbänken, som glänste som en jäkla stjärna, när jag hörde Caspian kraffsa mot rutan. Släppte in honom, och när jag vände mig om till köket igen var det kaos. Leriga tassavtryck över HELA köket.. Blev jag glad då, tro? Nej, det blev jag inte. Jag blev så frusterad att jag mulade kattsatan med disktrasan. Det var ganska ansträngande, för tro det eller ej, Caspian är rätt stark, så jag gick och la mig i soffan efter det.
När Le&Lo kom hem åt jag middag, vilket för övrigt var min första riktiga måltid sen i söndags. Jag har med andra ord käkat mackor, popcorn och glass i två dagar. Definitivt något jag skulle kunna vänja mig vid, men risken att jag skulle förvandlas till ett cirkusobjekt, typ den mänskliga köttbullen, skulle vara rätt stor då. Men det kanske inte vore så illa. Jag hade kunnat göra ett nummer med skäggiga damen. Tillsammans kan vi resa runt jorden och visa upp våra bristfälligheter, och kanske, kanske bli accepterade för de vi verkligen är. Eller.. så kanske jag ska göra en lobotomi, för det skulle nog inte skada.
I alla fall, efter middagen åkte vi till SÖS och hälsade på farmor. Hon ska tydligen opereras. För vad vet jag inte. Jag var för upptagen med att hålla andan för att kunna fråga. Inte visste jag att sjukhus var så fullt med sjuka människor. Det var inte riktigt klokt, varenda en hade en spypåse i handen. Jag gick med tröjkragen uppdragen till ögonen för att inte inandas en massa baciller, tills jag insåg, efter ett par irriterade blickar, att det kanske var oförskämt. Då övergick jag till att hålla andan istället. Men det var lite kul också. Farmor trodde att dörrposten pep, jag såg en kille med ett sår i huvudet som han hade tejpat lite toapapper på med silvertejp, och det formligen kryllade av ambulansmän. Men jag kunde dra slutsaten att jag definitivt har valt fel linje, för jag gillar verkligen inte sjuka människor. Hugh, jag ryser bara jag tänker på det.
Nu skall jag hoppa in i duschen och försöka få bort alla sjukbaciller. Adios!
Jag körde på en extra hemmadag. Jag hade varken orken eller lusten att gå ur sängen imorse. Så jag gjorde det jag gör allra bäst; jag sov. Till kvart i 2, om jag inte missminner mig helt.
Runt 3 fick jag något ryck och städade köket. Jättenöjd stod jag där och beundrade diskbänken, som glänste som en jäkla stjärna, när jag hörde Caspian kraffsa mot rutan. Släppte in honom, och när jag vände mig om till köket igen var det kaos. Leriga tassavtryck över HELA köket.. Blev jag glad då, tro? Nej, det blev jag inte. Jag blev så frusterad att jag mulade kattsatan med disktrasan. Det var ganska ansträngande, för tro det eller ej, Caspian är rätt stark, så jag gick och la mig i soffan efter det.
När Le&Lo kom hem åt jag middag, vilket för övrigt var min första riktiga måltid sen i söndags. Jag har med andra ord käkat mackor, popcorn och glass i två dagar. Definitivt något jag skulle kunna vänja mig vid, men risken att jag skulle förvandlas till ett cirkusobjekt, typ den mänskliga köttbullen, skulle vara rätt stor då. Men det kanske inte vore så illa. Jag hade kunnat göra ett nummer med skäggiga damen. Tillsammans kan vi resa runt jorden och visa upp våra bristfälligheter, och kanske, kanske bli accepterade för de vi verkligen är. Eller.. så kanske jag ska göra en lobotomi, för det skulle nog inte skada.
I alla fall, efter middagen åkte vi till SÖS och hälsade på farmor. Hon ska tydligen opereras. För vad vet jag inte. Jag var för upptagen med att hålla andan för att kunna fråga. Inte visste jag att sjukhus var så fullt med sjuka människor. Det var inte riktigt klokt, varenda en hade en spypåse i handen. Jag gick med tröjkragen uppdragen till ögonen för att inte inandas en massa baciller, tills jag insåg, efter ett par irriterade blickar, att det kanske var oförskämt. Då övergick jag till att hålla andan istället. Men det var lite kul också. Farmor trodde att dörrposten pep, jag såg en kille med ett sår i huvudet som han hade tejpat lite toapapper på med silvertejp, och det formligen kryllade av ambulansmän. Men jag kunde dra slutsaten att jag definitivt har valt fel linje, för jag gillar verkligen inte sjuka människor. Hugh, jag ryser bara jag tänker på det.
Nu skall jag hoppa in i duschen och försöka få bort alla sjukbaciller. Adios!
Kommentarer
Trackback
