20:02
Jaha, så var man tillbaka inom bloggväsendet då. Om det är för gott eller bara tillfälligt, tja det är för tidigt att avgöra. Har laddat ner appen och grejer, så vem vet? Kanske att jag slänger iväg ett litet inlägg då och då, antingen på en dötrist psykiatrilektion eller varför inte i väntan på bussen? Jojo, nog ska jag väl klara det alltid.
Mitt liv suger mer än en skock myrslokar som det ser ut i nuläget, så material har jag i alla fall. Om jag ansträngde mig lite skulle jag nog kunna få ihop en hel roman.
Bråkade med pappa tidigare idag. Han kan nog mycket väl vara den största jubelidioten jag haft previlegum att träffa. Bara för att jag påpekade att han borde bry sig lite, bara det minsta lilla, om den enda av hans döttrar som faktiskt fortfarande utsätter sig för den pinan att bo under samma tak som honom, blev han sur och sa att jag klagar på allt han gör. Jag försökte förklara för honom (utan framgång, kan jag tillägga) att jag bara klagar på det han är urusel på. Inte ett ord gick in i hans tjocka skalle. Det positiva nu är att han vägrar prata med mig. Om mr Adolf Hitler var här, och jag var en jude, skulle han nog berömma pappa för hans utfrysningsmetoder.
Men jag är ju inte den som är bitter. Jag är mer lagd åt hämnd, ljuva hämnd-hållet. Jag visste att Lotta skulle tvätta idag, så precis innan hon gick ner till tvättstugan slängde jag in en tvätt. Sug på den du, din lilla ko!
Gud, jag måste komma på ett bättre sätt att hämnas. Men det får dröja till en annan dag, för nu ska jag sura.